"Om sanningen skall fram så är inte tanken i sig den viktigaste byggstenen i ett samtal. Det handlar mer om hur man känner energiflödena röra sig genom tid och rum, alla från olika kanaler för att sedermera sammanflätas i ens mun och utsöndras i ljud, likt en trumpet som spelar en fanfar åt en fallen vän. Dock så skall man ej förutsätta att alla samtal är av negativ och sorgsen art, då man ibland även kan brista ut i glädje eller salig sång om livet.
Konceptet
”tanken” är en idé om att det finns något som heter
”medvetande”, en slags källa för outsinlig visdom där tankarna
är dess barn, som likt älvor kring midsommar dansar i ständigt
expansiva ringar ut i universum. Men enligt denna teori så får man
utgå från att det någonstans finns en mitt, för hur skulle annars
någonting överhuvudtaget kunna expandera utåt? Var är då mitten?
Är det medvetandets epicentrum, som likt Yggdrasil sprider sina
tentakler kring det oändliga tomrum vi kallar för rymd?
För
att återgå till samtalet och den ständigt återkommande tanken så
pågår det studier där man försöker påvisa ett sammanhang, att
ett flöde av information kan kopplas till ett annat samtidigt som
man utstöter ljud med munnen via strupen, och på så sätt får
till ett så kallat samtal. Finns det då en tanke bakom alla samtal?
Eller ett samtal bakom varje tanke?"
Two Men Contemplating the Moon - Caspar David Friedrich |
Allt som publiceras på denna blogg är skrivet av mig och tillhör mig om inte annat anges. Vill man låna text, citera eller snylta överlag så gör man bäst i att fråga. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar